År 1029-1030 besökte Olav Haraldsson Gotland efter en vikingafärd till Novgorod. Vid nuvarande S:t Olofsholm steg han iland och färdades sen över ön. Idag kan man alltså följa i hans spår genom att vandra på den ca 4 mil långa leden.
År 2009 i november tog min vandrarvän Barbro och jag färjan över från Nynäshamn en gråmulen novemberdag men se, då Visby siktades så sprack solen fram. Underbara höstfärger visade sig mot den mörka himlen. Med raska steg gick vi till domkyrkan för att åhöra den sista timmen av Mendelssohns "Elias". Så började våra pilgrimsdagar på Gotland.
Första natten tillbringade vi på katolska kyrkans gästhem, ett alldeles förnämligt ställe att sova på. Vi hade fri tillgång till församlingshemmets kök och kunde laga till middag där. Den katolska församlingens medarbetare hade en liten fest och vi blev inbjudna till kaffe och samtal. En mycket trevlig kväll och sedan var det bara att gå en trappa upp och sova.
Morgonen därpå fick vi skjuts av stiftsadjunkten Annika Westman till S:t Olofsholm, hon gick också en bit med oss. Underbart med så hjälpsamma människor, det gåt nämligen ingen buss till S:t Olofsholm men man kan åka till Lärbro och sedan gå därifrån men då blir det en dag till. Något att tänka på.
Denna första dag fick vi vandra längs med kusten och känna kulingvindarna ta tag i oss då kändes det skönt när lite skog kom i vägen. Många fina samtal fick vi med Annika innan vi skildes åt efter lunch och middagsbön. Naturligtvis sjöng vi "vår" vandringssång tillsammans,"Må din väg gå dig till mötes".
Gång på asfalt och bitvis fick vi leta märken men vi nådde tillslut Hejnum hällar. Dagen bjöd på korta pauser för det blev kallt och sitta still.Det var en mycket vacker vandring som till slut ledde oss ut på en liten landsväg och vi valde att gå den sista biten på den, istället för att gå i skogen, då det hade börjat skymma.
Ficklampan kom fram så att bilistern skulle se oss. Naturligtvis var det bra att gå landsvägen för det betydde att det första hus vi kom till var bygdegården och där skulle vi sova. Ett telefonsamtal, till en dam i byn några dagar tidigare, gjorde att denna fina gård var möjlig att komma in i. Lite leta efter nyckeln i mörkret men sen in och göra lite mat. Dock fick vi dammsuga några hundratal flugor, som vaknade till liv när värmen kom på, innan vi kunde gå till sängs. En skön natts sömn efter två mil i benen.
Andra vandringsdagen kom vi iväg kl 8, kändes bra att ha några timmar på oss till mörkrets inbrott. Vi gick till Hejnums kyrka men den var låst. Gick över enbackar förbi en fin gammal väderkvarn in på mindre stigar fram till Lokrume kyrka där vaktmästaren låste upp åt oss.
År 2009 i november tog min vandrarvän Barbro och jag färjan över från Nynäshamn en gråmulen novemberdag men se, då Visby siktades så sprack solen fram. Underbara höstfärger visade sig mot den mörka himlen. Med raska steg gick vi till domkyrkan för att åhöra den sista timmen av Mendelssohns "Elias". Så började våra pilgrimsdagar på Gotland.
Första natten tillbringade vi på katolska kyrkans gästhem, ett alldeles förnämligt ställe att sova på. Vi hade fri tillgång till församlingshemmets kök och kunde laga till middag där. Den katolska församlingens medarbetare hade en liten fest och vi blev inbjudna till kaffe och samtal. En mycket trevlig kväll och sedan var det bara att gå en trappa upp och sova.
Morgonen därpå fick vi skjuts av stiftsadjunkten Annika Westman till S:t Olofsholm, hon gick också en bit med oss. Underbart med så hjälpsamma människor, det gåt nämligen ingen buss till S:t Olofsholm men man kan åka till Lärbro och sedan gå därifrån men då blir det en dag till. Något att tänka på.
Denna första dag fick vi vandra längs med kusten och känna kulingvindarna ta tag i oss då kändes det skönt när lite skog kom i vägen. Många fina samtal fick vi med Annika innan vi skildes åt efter lunch och middagsbön. Naturligtvis sjöng vi "vår" vandringssång tillsammans,"Må din väg gå dig till mötes".
Gång på asfalt och bitvis fick vi leta märken men vi nådde tillslut Hejnum hällar. Dagen bjöd på korta pauser för det blev kallt och sitta still.Det var en mycket vacker vandring som till slut ledde oss ut på en liten landsväg och vi valde att gå den sista biten på den, istället för att gå i skogen, då det hade börjat skymma.
Ficklampan kom fram så att bilistern skulle se oss. Naturligtvis var det bra att gå landsvägen för det betydde att det första hus vi kom till var bygdegården och där skulle vi sova. Ett telefonsamtal, till en dam i byn några dagar tidigare, gjorde att denna fina gård var möjlig att komma in i. Lite leta efter nyckeln i mörkret men sen in och göra lite mat. Dock fick vi dammsuga några hundratal flugor, som vaknade till liv när värmen kom på, innan vi kunde gå till sängs. En skön natts sömn efter två mil i benen.
Andra vandringsdagen kom vi iväg kl 8, kändes bra att ha några timmar på oss till mörkrets inbrott. Vi gick till Hejnums kyrka men den var låst. Gick över enbackar förbi en fin gammal väderkvarn in på mindre stigar fram till Lokrume kyrka där vaktmästaren låste upp åt oss.
Vi hade en tid att passa till kvällen, vi skulle nämligen vara med på stiftets pilgrimsmöte kl 18, så vi tog en kortare väg via landsvägen till Bro. Där rastade vi i lä och sol på kyrktrappan. Kunde inte komma in i kyrkan som var låst men det finns ett litet pilgrimsrum intill kyrkan och från det kan man kika in i kyrkan genom ett fönster. Efter rasten fick vi nya krafter och fortsatte mot Visby. Där går sista delen av leden förbi flygplatsen samt en gammal ruin. Fornlämningar finns det gott om och vi tog inte in dem i vår vandring, då hade inte de korta dagarna räckt till. Leden slutar några km utanför Visby vilket kändes lite konstigt för man vill ju in till domkyrkan. Vi fortsatte utmed 90 väg och vidare genom förortsbebyggelse in i staden genom norra porten. Nu kändes det skönt att vara innanför murarna efter den hårda trafiken. Upp till domkyrkan som var öppen. Tända ljus och tacka för goda dagar tillsammans och hjälpsamma vänner. Sedan kunde vi slå oss lösa med mat och en god öl från Wisby bryggeri. Skymningen föll och vi gick till pilgrimsmötet. Detta började med mässa, vilket kändes fint för oss som vandrat.Tyvärr kom inte så många men vaktmästaren från Lokrume var bl.a där, och honom "kände" vi ju nu.
Sista natten bjöd Annika Westman på härbärge och härliga samtal.
Dag fyra tillbringade vi med att vänta på färjan i ett blåsigt och snöigt Visby. Tänk att vi hade sol och uppehåll under våra vandringsdagar. Alla väder är välkomna men regn är skönt att slippa, särskilt i november.
Åter hemma men som vanligt är längtan ut redan där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar